Spelets gång

Detaljerad version av spelets gång

Ett parti av schack är inte så kort som man kan tro. Faktum är att den är så lång att den är indelad i tre stycken olika faser. På utbildningar när man lär sig schack, både på webben och inför en lärare, så går man igenom dessa faser som kallas öppningen, mittspelet och slutspelet.

Öppningen

Öppningsfasen är den fas som innefattar spelarnas första drag. Bra och erfarna schackspelare har oftast olika typer av partier som de brukar välja på. Varje parti har en typ av strategi som innefattar en viss början, och sedan ju längre in i spelets gång desto mer improviserar dem. Det innebär alltså att skickliga schackspelare funderar inte så mycket över hur deras 5 till 10 första speldrag ska vara.

Däremot har personen inte helt fri valmöjlighet av vilket parti han eller hon vill spela. Hen får givetvis anpassa sig till motståndaren och beroende av vad den går ut med för pjäser. Något som de flesta schackspelande personerna strävar efter, som även lärs ut på kurser, är att ta kontroll över centrum på brädet. Har man en pjäs där som exempelvis drottningen som kan gå hur långt som helst och vart som helst, man kan hindra mycket. Det finns faktiskt en bok, eller snarare ett uppslagsverk, där alla olika varianter finns nedskrivna om hur man kan öppna ett schackparti. I uppslagsverket står det även att det riktiga och svåra tänkandet är inte i själva öppningen, utan det börjar när någon av spelarna avviker från en viss öppningsvariant. För om det finns en nedskriven variant för hur man ska gå ut, finns det även en skriven variant om hur man ska försvara sig i samma strategi.

Ett specifikt sätt att gå ut brukar variera från person till person, då alla har olika favoriter. Eftersom att det alltid är spelaren med vita pjäser som får börja spelet, så varierar öppningen mellan mörka och ljusa pjäser. Något som är specifikt för schack som är ovanligt i många andra spel är att de första dragen i partiet kan vara avgörande. Därför är det även avgörande om man får mörka eller ljusa pjäser, för om man får börja kan man ha stor fördel under spelets gång. En jämförelse med vita pjäser i schack med andra sporter är exempelvis att få ha serven i tennis. Man har en chans att vinna ett poäng mot motståndaren, men om man inte lyckas med ett serve-äss fortsätter matchen jämnt.

De olika öppningarna har olika namn, och de flesta namn är kopplade till geografi. Anledningen till det är att historiskt sett har ett folkslag börjat på ett visst sätt i sitt land, vilket har en likhet med schackspelare. Exempel på namn är spansk öppning, italiensk öppning, engelsk öppning, siciliansk öppning, fransk öppning, skandinavisk öppning och rysk öppning. De namn som inte har något med geografi att göra kallas för gambit. Just gambit innefattar att en spelare offrar en bonde. Det vill säga att spelaren går ut med en bonde, medveten om att motståndaren kommer slå ned den. Namn på denna typ av öppning är exempelvis ortodox damgambit och kungsgambit.

Mittspelet

När spelarna kommer till den situationen som de inte längre är bekanta med, har sett i en uppslagsbok eller känner igen på något sätt, så har de kommit till mittspelet. Det är här schack börjar på riktigt och de får en chans att visa hur skickliga de är.

Slutspelet

I slutspelet finns det endast få antal pjäser kvar, och spelarna har även mindre valmöjligheter. Spelarna börjar istället tänka många steg framåt och hur de ska försöka sätta motståndarens kung i schackmatt.

Privacy Policy